Diezel

Tänk att min ögonsten redan är 5år, shit va tiden går fort!!!! I början på februari blir det 5 år sen jag hämtade min lilla plutt, kärlek vid första ögonkastet var det =) Bilden här ovanför har min duktiga kusin Frida tagit på honom när han var 5 eller 6 månader gammal. Så här liten va han, det här är första dagen hemma hos mig


Det sötaste man kan tänka sig, eller hur?! =) Lill Diezel, Mac Bells Calling All Girls som han heter i stamtavlan. Han är en helt underbar hund med det bästa temperament jag kan tänka mig. En riktig allround hund också, vi ha testat på det mesta, lydnad, agility, utställning, spårat och nu i sommar har vi äntligen provat lure coursing, vilket han givetvis älskade, han är ju en whippet ;) Å han va så duktig, kan inte så mkt om LC än men dom duktiga som höll i det gav honom massa beröm och sa att det är så bra att han är så noga! Och noga är han med allt, det va likadant med spårningen, han va supernoga när vi började och är fortfarande, men kan bli lite ivrig ibland ;).  Allt vi prövat har han gjort jättebra! LC och viltspår är nog det han tycker är roligast, och lydnad det som är tråkigast...han gör det han ska men det är väl bara roligt en liten stund. Agility är också superkul...men matte ha lite svårt att hänga med ;) Bara att träna! Han är den bästa som finns, helt underbar! Och jag kommer att vara hans uppfödare, Helene Mörling och Anita Andersson evigt tacksam för att jag har Diezel i mitt liv! Ni är underbara! Puss på er!!!! Och tack Helene för att du ALLTID finns till hands!




Så här ser min vackra vackra älskling ut nu, det här är en bild som Anna tog när vi va på Svvk's utställning i Umeå i Augusti.
Vi flyttade ju nu i somras och jag känner inte så många här som har hund, förutom att det finns 2 tikar i huset som fullkomligt älskar Diezel och ständigt uppvaktar honom ;) Men hur som helst så tog jag en promenad tillsammans med en gammal barndomskompis och hennes hund. Dom såg så söta ut å Diezel så verkligen pytteliten ut... hennes hund va STOOOR ;) Å imorgon kommer min kära vän Anna hit med Diezels halvbror Dalton (Mac Bells British By Nature) å ska stanna här till på söndag. Båda jag å Diezel tycker att det är så mysigt när dom kommer hit!
Ha en underbar fredagskväll!

Oj oj..jag va verkligen duktig på att använda bloggen... eller? Ha snart gått ett helt år sen jag skrev nåt här sist.
Hur som helst så tänkte jag skriva om min älskade Blondie den här gången, som jag saknar fruktansvärt mycket. Min allra första egna häst, hon kommer ALLTID att ha en speciell plats i mitt hjärta! En väldigt speciell dam, hon va verkligen en dam rakt igenom =)
Första gången jag provred henne så klickade det på en gång, den här hästen vill jag ha! Och så blev det =) Men hon var en väldigt känslig häst och mådde inte så bra när jag träffade henne, litade inte på nåt eller någon! Men av någon anledning så litade hon på mig, inte fullt ut utan jag fick jobba väldigt mycket med henne, för att vinna hennes fulla förtroende. Jag minns att det tog ung. ett halvår innan hon slutade tveka på att lämna gården när vi skulle ut och rida i skogen.  Och allt jobb och väntan på att hon skulle lita på mig va verkligen värt det! Vi fick ett väldigt speciellt band till varandra, lilla gumman och jag ;) Och genom åren vi hade tillsammans så blev hon hela tiden bättre och bättre när det gäller att lita på andra. Från att inte velat hälsa på någon till att vara nyfiken på vad det är för människor som kommer. Det bästa hon visste va när vi tog en skogsritt och sträcka ut i full galopp! Sådan matte, sådan häst ;) I dressyr va hon underbar att rida, otroligt mjuk och känslig med härliga gångarter! Att hoppa älskade hon och hon va smidig som en katt över hindren! Vi hann med 2 dressyrtävlingar innan jag blev för gammal att tävla ponny, första gången blev vi placerad 4 i L:B:1...eller 2..minns inte riktigt nu =) Sedan va fick hon, juni 2002, ett helt underbart hingstföl! Lilla Shakir...hon va en helt underbar mamma! Och jag kan ju säga att Shakir ärvde verkligen INTE sin mammas otrygghet över huvudtaget! Han har ett självförtroende utan dess like och tror att han klarar ALLT! Och är positiv och nyfiken på allt. Han är nästan en liten emil i lönneberga i hästformat ;) Men när Shakir blivit 3 år och jag börjat rida honom på allvar så kände jag att det blev lite jobbigt att hålla igång 2 hästar så då fick Blondie bli pensionär, vilket hon trivdes jättebra med. Hon va alltid såå lättsam och försiktig, en underbar häst helt enkelt =)

För att tala om Shakir så är han utlånad till en jättegullig tjej i Norsjö, där han trivs jättebra! Känns kanon att han hamnade hos henne =) Tror att hon kan utveckla honom mycket mer i hoppningen än vad jag kan så det känns jättebra! Känner bara att jag saknar honom en massa också men han kan jag iaf hälsa på =) Känns lite konstigt att vara helt utan häst för tillfället, men samtidigt skönt med en liten paus och dessutom så skulle det inte funka nu när jag är student.  Men nu får Lissan njuta av min lilla galning och alla hans påhitt ;)